Haverdal No 2

Haverdal 2:10 omfattade alla fält och ängar utmed Särdalsvägen norrsida. Flygfotot från 1959 visar nyuppförda hus och de växthus där Fällgren odlade nejlikor. På bilden övre mitt syns även Skallkroken, platsen för den tidigare bryggan varifrån sten skeppades ut , och där Skallkrokens hamn anläggs i början på 1970-talet med sprängsten från införandet av det kommunala vatten och avlopp-systemet i Haverdal. I förgrunden det s k Gyllenhoffska huset med halmtak byggt 1955, till vänster Liljehööks Hökebo. Flygfoto Arkiv Digital.

Haverdal 2:15

På Skallen sydvästra sluttning inom Nanne Anderssons ursprungliga fastighet 2:5 låg 1924 sex stycken bostadshus samlade. Från väster till öster utmed nuvarande Kustvaktsvägen och Gummes Backe låg: ”Jansberg”, ”Lugnet”, ”Vårhem” och ”Furudal” samt högre upp utmed nuvarande Skallstugevägen ”Furuberg” och ”Karlsro”. Nannesson styckade av och sålde fem av fastigheterna mellan 1909 till 1921, men behöll Furudal som såldes först 1944.

”Jansberg” /Johnsborg/Jansborg/Rybergsgården (Kustvaktsvägen 15) H 2:8

Första innehavaren av ”Jansberg” var kustvakten, sedermera kustuppsyningsmannen, Johan Ryberg och hans hustru Beata vilka tillsammans med fyra barn i december 1893 skevs på Haverdal no 2. Paret får fram tom 1903 ytterligare 4 barn.

Enligt Johan Rybergs barnbarnsbarn Lars Johansson byggdes det stora bostadshuset på ”Jansberg” år 1900, och enligt mäklarinformationen vid den senaste försäljningen 2018 är huset byggt 1909. Gårdens oklara historia är ganska typisk för Haverdal. Nästan inget finns nedskrivet vilket gör att muntliga berättelser vad avser både namn och årtal bör tas med en nypa salt. En av de få skriftliga källorna som man kan sätta tilltro till är Häradsrättens lagfartsböcker där det står att J E Ryberg o h h Beata Ryberg den 27 april 1909 köpte lgh Jansberg om 0,7130 ha av Anders Nannesson. (Möjligtvis är detta upphovet till mäklaruppgiften att huset även skulle ha byggts 1909.)

Vardag på Rybergsgården, Kustvaktsvägen 15. Beata och Johan Ryberg med dottern Martina. Harplinge Hembygdsförenings arkiv.

Gården benämns ofta felaktigt som Rydbergsgården. Men kustvaktarfamiljen som bodde på Jansberg/Jonsborg under nära 50 år hette Ryberg varför det rätta namnet är Rybergsgården.

Även varifrån namnet ”Jansberg” kommer ifrån är oklart. I församlingsboken för 1896-1903 har Rybergs bostad inget namn.  I församlingsboken 1903-1911 benämns Rybergs bostad som Johansborg/Johnsborg, likaså i församlingsboken 1912-1924. Men på den häradsekonomiska kartan från 1924 är namnet ”Jansberg”. Kanske var ett eget taget gårdsnamn som slutade på ”borg” alltför anspråksfullt för en ofrälse kustvakt för att accepteras av lantmäteriet som därför ändrade ”borg” till ”berg”. (Det kan även vara ett enkelt skriv/hörfel grundat på lagfartsbokens anteckning från 1909: ”lgh Jansberg”.) Trots lantmäteriets benämning ”Jansberg” fortsätter prästerna i Harplinge att använda det vedertagna namnet ”Jonsborg” i FB. Så sent som i folkräkningen 31 dec 1940 står att kustuppsyningsmansänkan Beata Ryberg f. Pettersson bor på Jonsborg. Namnet ”Jansberg” verkar således aldrig ha använts i samtiden i Haverdal.

Beata och Johan Ryberg finklädda utanför kustvaktarbostaden. Harplinge Hembygdsförenings arkiv.

I kustvaktens Rybergs levnadsbeskrivning står ”Han drabbades av sömnsjukan (nervsjukdom). Tillbringade viss tid på sjukhem i Tyringe, Skåne. Sjukdomen ledde till hans död.”  

Bakom de korta raderna finns historien om ett ovanligt och tragiskt livsavslut. ”Europeiska Sömnsjukan” var en (virus)-epidemi under åren 1917-1928 som år 1921 nådde sin topp i Sverige med 1.512 fall. Dödligheten var hög (10–40 %) och en del överlevande fick Parkinsons sjukdom.

”Sömnsjukan” är idag en bortglömd epidemi men var runt 1920 en välkänd sjukdom. T ex skriver Ernst Hallberg i sina memoarer utan vidare förklaring såsom att alla läsare självklart förstår vad sömnsjuka var: ”Några år efteråt drabbades han (skepparen Axel Jönsson från Harplinge) av sömnsjukan och måste lämna sjölivet.”

Sjukdomen ”kännetecknades av hög feber, dubbelseende, huvudvärk, fördröjd motorik och letargi. I akuta fall kunde patienten hamna i koma. Det händer också att patienten fick beteendeförändringar såsom psykos”. Enligt ett barnbarn blev Johan Ryberg efter sjukhemsvistelsen i Tyringe självmordsbenägen och han vaktades därför i hemmet av familjen men han lyckades rymma och tog sitt liv sommaren 1922.

I Johan Ryberg dödsruna i Hallandsposten 24 juli 1922 uppmärksammades att ”Ryberg har nedlagt ett energiskt arbete för att utveckla Haverdal till badort och häri har hans bemödanden icke varit utan framgång.” Någon närmare precisering av detta arbete gavs tyvärr inte. Känt är att han var den första som hyrde ut till sommargäster, bl a till kantorn i Harplinge, Oscar Melander med familj.

Efter Johans hustru Beatas död 24 mars 1941 såldes Rybergsgården på auktion samma år. Köpare var de två haverdalsbönderna Anders Nannesson och Alfred Jönsson. De avstyckade 10 tomter från gården som successivt såldes till fritidsboende. (En tomt såldes till Dag Hammarskjöld. Se avsnitt om Hammarskjöld) Sex år senare, 1947, fick rektor Cullberg lagfart på den kvarvarande ”stamfastigheten”.

Kustvaktarbostaden på Kustvaktsvägen 15. Gården har haft många namn; Jansberg / Johnsborg / Jansborg /Rybergsgården. Flygfoto från 1959. Flygfoto Arkiv Digital.

Sammanblandningen av ”Jansberg”/”Rybergsgården” med Harplinge 4:15.

I olika berättelser om Haverdal är Rybergsgården felaktigt sammanblandad med fastigheten Harplinge 4:15. I ”Haver du sett Haverdal” står att den tidigare ägaren till ”Jansberg / Rybergsgården” var Haverdalsbonden Lars Matsson Erik (dvs Erik Larsson) och att hans son sålde gården till Ryberg ”omkring 1915 för 3.000 kr, vilket innebar 7,5 öre kvadratmetern”.  Innan dess skulle det där ha funnits ett torp benämnt Kalvalyckan ”som arrenderades av en kortväxt, svartmuskig, man som gick under namnet Kalven.  Uppgiften härrör från en tidningsartikel i Hallandsposten från 7 sept 1967 där f. folkskolläraren Bror Ericsson berättar barndomsminnen från Haverdal. Historien om Kalven och Kalvalyckan har sedan återberättats i ex Lars Augustinssons ”Mitt Haverdal” 2010 där han skriver att ”Torpet Kalvalyckan – nuvarande Kustvaktsvägen 15” ägdes av Lars Matsson Erik.

I artikeln från 1967 kopplar dock Bror Erikssons inte ihop torpet ”Kalvalyckan” med ”Jansberg”. Missförståndet beror troligen på att Ryberg ägde båda fastigheterna, ”Jansberg” och ”Kalvalyckan”. Torpet/backstugan som kallades ”Kalvalyckan” låg troligtvis på den centrala fastigheten Harplinge 4:15.

”Jansberg” ägdes heller aldrig av Erik Larsson utan av Nanne Andersson som sålde ”Jansberg” till Ryberg 1909. Däremot ägde Erik Larsson Harplinge 4:15 och hans äldste son Axel Mauritz Eriksson sålde denna fastighet till Ryberg 1919.

Lokaliseringen av ”Kalvalyckan” till Harplinge 4:15 skulle även möjligen kunna förklara placeringen av Cavalls stig, namngiven efter ”Kalvens” son ”Kalva-pågen” som skulle ha bytt namn till Cavall. (Tyvärr går det inte att finna något belägg i kyrkböckerna eller folkräkningarna, att någon person bytt namn till Cavall eller ens ha hetat Cavall så historien är nog en skröna.) Alltnog, Cavalls stig går från den centralt placerade fastigheten Harplinge 4:15 upp till stenbrotten på Skallen. Då stämmer även att man från ”Kalvalyckans” fönster kunde titta ut över ”Båtabacken, Själrevet och Pjykestain”.

”Lugnet” (Kustvaktsvägen 17)

Första innehavare av fastigheten benämnd Lugnet är stenhuggaren och husägaren Karl Magnus Jacobsson f 1868 som med hustru Emilia och 6 barn 1907 skrivs på fastigheten. Totalt får de 12 barn innan de 1921 flyttar ut.

Från 1908 från till 1913 hyr även stenhuggaren Johan Edvard Karlsson med hustru och två barn, och från 1911 även kustroddaren Ernst Bernhard Rydberg med hustru och tre barn i huset. Sammanlagt bodde då tre familjer med totalt 6 vuxna och 14 barn i huset.

Kustroddaren Ernst Bernhard Ryberg dör 27 år gammal i diabetes 1913. Då splittras familjen. Yngsta dottern Greta, f 1911, får växa upp hos farmor Beata och farfar Johan Ryberg på Rybergsgården. Greta gifter sig senare med Sven Svensson (”Sven Målare”) och de bygger 1936 ett hus på en tomt på Laxavägen 15 som de fått av farmor Beata.

Samma år som Ernst Ryberg dör 1913 flyttar även stenhuggaren Johan Edvard Karlsson med familj ut och en period på 16 år inledes då utöver stenhuggarfamiljen 4 olika kustroddare med familjer passerar revy som hyresgäster på Lugnet. Vanligtvis hyrde två familjer samtidigt men ett par år tre familjer. Under 10 år, 1915-1925 är kustroddaren Frithiof Wilhelm Pedersson Wiberg med hustru och två barn skrivna på ”Lugnet”. 1920-23 kustroddaren Henrik George Hjelting Wigsén med hustru och 1 barn, samt kustroddaren Karl Birger Meuller med hustru och 4 barn 1914-15.

En ny ”epok” för Lugnet inleds då trädgårdsmästaren Evert Fredrik Carlsson f 1887 med hustru Gerda, f 1894, och ett barn flyttar in 1918. Året därpå 1919 får de lagfart på fastigheten och fram till 1925 får Evert och Gerda ytterligare 4 barn.

1920- och 1930-talet var ekonomiskt svåra tider i Haverdal. 1926 säljer Evert fastigheten till 4 haverdalsbönder som därefter styckade av en rad med tomter utmed den nya kustvaktsvägen. (bl a den stora sommarvillan som baron Carl Beck-Friis lät bygga 1935 på nuvarande kustvaktsvägen 12 och 14. (Huset revs år 2001 och är idag ersatt av tre större villor.)  Nio år senare, 1935, köper Ernst Karlsson tillbaka den resterande odlingsmarken av de fyra haverdalsbönderna.

Det vita huset mitt i bild är ”Lugnet”, höger därom ”Vårhem”. I förgrunden baron Beck-Friis stora sommarvilla uppförd 1935?  som revs 2001. På dess plats finns nu tre nya villor. Observera att trädgårdsmästeriets växthus även täckte det som i dag är Kustvaktsvägens Boulebana. Flygfoto 1959 Arkiv Digital. 

”Lugnet” mitt i bild med tillhörande växthus i övre vänstra hörnet. ”Vårhem” i nedre högra hörnet.  Idag är Lugnet styckad i fyra tomter. Huset påbyggt och fn under ny ombyggnad. 1959 Flygfoto Arkiv Digital.

”Vårhem” (Kustvaktsvägen 19)

Det tredje huset österut räknat, ”Vårhem”, nämns i FB första gången 1907. Detta år flyttar stenhuggaren Josef Bernhard (Svensson) Fällgren f 1872 med hustru Ida Matilda, f 1870, och fosterdottern Märta Kristina, f 1902, dit från fr Harplinge no 4. Samma år flyttar även hans broder stenhuggaren Alfred Oskar Svensson f 1884 med hustru Alma Charlotta och 4 barn dit. Familjerna bor tillsammans i 22 år fram till 1929 då Oskar med familj flyttar till Skallstugan.

Josef Bernhard (Svensson) Fällgren dör 1939. Fosterdottern Märta bor kvar och driver under flera år ”pensionat Vårhem”.

Pensionat Vårhem med tillhörande ”Backkiosken” till höger i bild. Flygfoto 1959 Arkiv Digital.

”Furudal” (Gummes backe 3)

Furudal i Gummes Backe nämns i FB första gången redan 1889. Då flyttar stenhuggaren Karl Johan Jönsson f 1856 och arbetskarlen, sedermera stenhuggaren, Kristian Bengtsson f 1854 med familjer in.  Karl Johan har med hustru Johanna har fyra barn, och Kristian med hustru Betty har sju barn. Familjerna hyr huset ända till slutet av 1920-talet. Kristian dör 1927 och Betty flyttar till Halmstad 1924. Karl Johan dör 1928 och Johanna 1931.

Furudal. Flygfoto 1959 Arkiv Digital.

De två stenhuggarfamiljerna bor således på Furudal i ca 40 år. Därefter bytts hyresgästerna ut oftare.

1928 till 1932 hyr transportarbetare/snickaren Julius Röriksson med hustru och två barn. 1929 till 1930 hyr e. tulltjänsteman Karl Albert Svensson f 1902 med hustru och tre barn. Därefter 1930-1932 tulltjänsteman Artur Leander Karlsson (sedermera Anker) f 1899 med hustru och ett barn och kustbevakningsbiträdet Allan Evert Bengtsson, f 1904, hyr utan familj slutligen 1933 till 1934. (1934 gifter han sig och han flyttar med hustru och ett barn till Kustuppsyningsmansänkan Beata Ryberg på ”Jonsborg”.)

Mellan 1932 och 1936 hyr sjömannen Johan August Svensson f 1889 med hustru Anna Elisabeth på Furudal. De bygger samtidigt ett eget hus ”Solhöjden” (2:46) Skallbergsvägen 28 och flyttar dit 1936. Johan August står då som målare och f.d. sjöman.

Därefter blir det ett hopp till 1940. Stenindustrin var på nedgång och befolkning i Haverdal minskade successivt. Näst hyresgäst som gett avtryck i FB är den f.d. hemmansägaren (på H7) Frans Oskar Kristoffer Laurin f 1863 och hans hustru Nelly f 1864 som flyttar in 1940. Frans Oskar Kristoffer dör 1945 och då flyttar Nelly till Lyngåkra där hon senare avlider 1947.

Sista hyresgästen som är skriven på fastigheten är jordbruksarbetaren Jan Erik Salomonsson f 1901 med hustru Ludvika f 1905 vilka hyr 1946 till 1947. Senare hyresgäster eller ägare av Furudal har inte varit folkbokförda i Haverdal och har därför inte lämnat några spår i FB.

Gunnar Kildéns skriver i sin skrift om Haverdal att i det huset vid Gummes backe bodde ”en gubbe Laurin” och att huset sedan såldes till Halmstadspolitikern Stina Lindbom och sedan till en apotekare Nordborg. Själv har jag hört huset omnämnas som ”apotekarens”. Vänner uppvuxna i Haverdal berättar att när Stina Lindbom bodde där kallades huset skämtsamt för ”Palestina” (franska: ”Palais Stina” = ”Stinas palats”).

1944, fem år efter att kustbevakningsposteringen lagts ner och antalet möjliga hyresgäster därmed minskat avstyckade Anders Nannesson Furudal från sitt stora markinnehav Haverdal 2:15. Köpare var då Stina Lindbom som tog ut lagfart 1954 med ett köpekontrakt från 1944 som underlag. Hon sålde 1967 Furudal vidare till apotekaren Nordborg.

I boken ”Haver du sett Haverdal” kallas Furudal för ”Kustvaktarbostaden” i Gummes Backe. Detta då huset påstås ha tillhört en kustvakt, Artur Karlsson. Ingen Kustvakt har dock bott på Furudal. Den Artur Karlsson som 1930-1931 bodde på Furudal var en av flera hyresgäster och var bevakningsbiträde /kustroddare, den lägsta graden inom kustbevakningen.

”Furuberg” (Skallsbergsvägen 19)

Furuberg nämns första gången år 1892 då stenhuggaren Bengt Kristian Svensson, f 1854 flyttar dit från Harplinge 4 tillsammans med hustru Anna Karolina och 8 barn. Efter 29 år (1921) köper Bengt Kristian och Anna Karolina Furuberg av Nanne Andersson.

Bengt Kristian bor kvar till sin död 1943. Kvar bor även sönerna Sven Svensson, stenhuggare, f 1893 och Erik Gerhard Svensson f 1902. Sonen Sven behåller fastigheten till 1965 då Erik Dahmén får lagfart på fastigheten.

Furuberg, Skallstugevägen 19. Flygfoto Arkiv Digital 1972

”Karlsro” H 2:9 (Skallsbergsvägen 21)

Första gången Karlsro nämns i församlingsböckerna är år 1889 då stenhuggaren Johan August Nilsson f 1865 i Steninge tillsammans med sin syster Paulina Desideria och föräldrar Nils Bengtsson, f 1830, och Hanna Olsdotter, f 1831, flyttar till Karlsro.

1893 flyttar familjen Nilsson till Lyngåkra och istället inflyttar stenhuggaren Johannes Gudmundsson, f 1852, med familj in från H7 Hopalyckan: hustru Wilhelmina, f 1856, barnen Bernhardina Malvina, f 1884, Gustaf Julius, f 1884 och Fredrik Wilhelm, f 1892. Dessutom flyttar Johannes två bröder, Johan Aron f 1863, och Karl Alfred, f 1873 med från Hopalyckan.

Johannes Gudmundsson köper fastigheten från markägaren Nanne Andersson 1909 men dör 4 år senare 1913. Änkan Wilhelmina och barnen bor kvar. Wilhelmina dör 1936. Gustaf Julius dör 1945. Familjen Gudmundsson blir med tiden mycket välkänd i Haverdal och vägen från Båtabacken upp till Skallen får efter familjen namnet Gummes Backe.

Då församlingsboken avslutas 1950 står dottern Bernhardina Malvina och sonen Fredrik Wilhelm Gudmundsson skrivna på fastigheten.

Karlsro,Skallsbergsvägen 21. Flygfoto Arkiv Digital 1972

”Fridhäll”, H 2:83, (Kustvaktsvägen 18)

Granne med baron Beck-Friis inflyttar från Kvibille 1934 till ett nytt hus, ”Fridhäll”, Johanna Charlotta Andersson, f 1865. Johanna Charlotta avlider 1940 och 1943 skrivs Gjers Einar Johansson, f 1919, handlare på fastigheten.