Försvarsminnen

Skallberget ovanför Haverdalsvägen 13 och 15. I övre högra hörnet av bilden syns även militärens luftbevakningstorn med tillhörande logement som uppfördes under andra världskriget. Flygfoto från 1959 innan skogen tog över Skallen.

Haubitsbatteriet i Plönninge

Under det s k ”Kalla kriget” förberedde sig Sverige för olika typer av krigssituationer. Invasion från havet var en sådan situation. Både stora och små hamnar befästes och utrustades med fast kustartilleri. Likaså förbereddes försvar av sandstränder som var lämpliga för invasion med landstigningsfartyg. Sandstranden i Haverdal var en sådan strand och en bunker med en 75 mm värnkanon byggdes i dynerna i början på 1960-talet. Kanonen skulle kunna ge direkt eld mot inkräktare från havet. Betydligt kraftfullare försvar fanns dock mycket nära. En klasskamrat som var officer i artilleriet berättade för mig i slutet av 1970-talet att han hade varit på en repövning på Plönninge lantbruksskola. Förrådsställda på Plönninge fanns då ett batteri bestående av 6 st 10,5 cm haubitsar m/40 färdiga att rulla ut till förberedda pjäsställningar. Batteriet hade en räckvidd på ca 14 km och kunde från Plönninge täcka stränderna i Haverdal och vattnet utanför med indirekt artillerield. (Avståndet från Plönninge till stranden i Haverdal är fågelvägen ca 5 km, till stranden i Särdal ca 7 km och till Frösakull likaså ca 7 km. Troligtvis fanns det även andra förberedda batterier för försvar av stranden Frösakull-Tylösand och kanske även för Särdal.)

Jag tog 2024 kontakt med min gamla klasskamrat för att kontrollera historien och han kom mycket väl ihåg övningen och vidimerade uppgifterna. Kanonerna stod i s.k. mobiliseringsförråd i skogen på Nyårsåsen. Han var dock idag osäker på om batteriet då hade bestått av 6 st 10,5 cm eller av 4 st tyngre 15,5 cm haubitsar. Hur som helst fanns det på den tiden en mycket eldkraft avdelad att försvara stranden i Haverdal och havet utanför från den lede Fi.

Flygfyren i Haverdal

Flygfyren, ”nr 130, Haverdal”, var en ”gråmålad fackverkskonstruktion i järn” 19 meter hög som togs i drift hösten 1931 och var i bruk tom 1949 då radiofyrar ersatte de optiska fyrarna.  Troligtvis monterades flygfyren ner 1950.

Fyrens stod förankrad på 40 meters höjd över havet på Skallberget så totala höjden var 59 meter. Närmaste flygfyr i söder låg i Varan, Torekov, och i norr i Stafsinge, Falkenberg. Fyrarna ingick i en linje av nio flygfyrar mellan flygfälten Bulltofta i Malmö och Torslanda i Göteborg. Flygfyrarna hjälpte piloterna att i mörker kunna flyga utmed kusten. Boende i närheten av fyren på Skallen berättar att man stilla nätter kunde höra ett monotont surrande ljud från fyrens roterande maskineri.