Dag Hammarskjölds tid i Haverdal
Flera har i sina minnesskrifter berättat om att någon dåtida s.k. ”kändis”, (författare, konstnärer, journalister, skådespelare, artister etc) hyrt någon sommarvecka i Haverdal. Idag är flertalet av dessa personer helt bortglömda men i minnesskrifterna ansågs det värt att nämna att kändisar hyrt i Haverdal. Möjligtvis är det idag intressant att dåtida kändisar inte åkte utomlands utan hyrde i de fastboendes relativt enkla hem någon vecka. Måltiderna intogs dock vanligtvis på något av pensionaten.
En person som kanske ännu inte fallit i glömska är Dag Hammarskjöld, FN generalsekreterare 1953 -1961. Hammarskjöld var en friluftsmänniska, styrelseledamot i svenska turistföreningen STF och spenderade flera somrar i Haverdal under 1930- och 1940-talet.
Enligt artikeln i Hallandsposten från 2004 av Leif Ekevi hade Hammarskjöld redan 1933 eller 1934 varit gäst en vecka hos familjen Beskow som då hyrde Evald Fällgrens föräldrahem i Haverdal på Falkvägen 8. I samma artikel står att Hammarskjöld sommaren 1944 hyrde på pensionat Jättastuan och 1945 hos Greta och Sven Svensson (”Sven Målare” på Laxavägen 15), men att han då intog sina måltider på Jättastuan.
Hammarskjölds nära vän Henrik Klackenberg skriver i en minnesbok 1961, att ”Vid Haverdalsstrands sanddyner tillbringade vi några semesterveckor ett par somrar i följd. Där var så jungfruligt på den tiden, att anständighetsgränsen för nakenbad, 50 m, utan svårighet klarades. Dag uppskattade platsen så mycket, att han köpte sig en tomt där.” Vad jag förstår av Henrik Klackenbergs rader i minnesskriften så hade han och Dag semestrat flera somrar (?) i Haverdal redan innan Dag tingade en tomt där 1941. Hammarskjöld hade knappast tingat tomten i Haverdal sommaren 1941 om han inte redan besökt och blivit förtjust i Haverdal.
Tomten Hammarskjöld tingade sommaren 1941 och sedan köpte 1944 var en avstyckning från Rybergsgården som sommaren 1941 hade köpts av lantbrukarna Anders Nannesson och Alfred Jönsson på auktion. (Dessa herrar hade både kapital och stor erfarenhet av avstyckningar och tomtförsäljning från egna stora marker i Haverdal.) De styckade efter köpte upp Rybergsgården i 10 st tomter på liknande sätt som fastigheten Carlsberg styckats upp i 27 tomter i slutet av 1930-talet.
Hammarskjöld lät en arkitekt rita ett sommarhus och ansökte om bygglov, vilket Byggnadsnämnden i Harplinge beviljade 1942. (De godkända ritningarna finns nu i Hembygdsföreningens arkiv.)
Efter att lantmäteriet gjort klart avstyckningarna köpte Hammarskjöld hösten 1944 tomten Haverdal 2:111, med adress Skallbergsvägen 12. Tomten förblev dock obebyggd. Enligt en tidningsuppgift skulle han ha byggt 1953 men hans arbete i FN kom då i vägen. Hösten 1954 sålde han istället tomten till Sten Jacobsson för 5.500 kr.
Varför valde Hammarskjöld just Haverdal?
Enligt Leif Ekevis artikel kan Hammarskjölds chef, finansministern och Halmstadsonen, Ernst Wigforss ha rekommenderat Haverdal till Hammarskjöld. (Wigforss lär tidigare ha hyrt i Haverdal men hade senare sommarhus på Vejbyslätt i Skåne) I minnesboken skriver Dag Klackenberg att han och Dag cyklade från Småland till Wigfors sommarhus på Vejbyslätt en sommar.
Enligt Evald Fällgren vittnesmål återgivet i HP 2004 var det istället vännen Bo Beskows som fick Hammarskjöld att upptäcka Haverdal 1932 eller 1933. ”Dag uppskattade platsen så mycket, att han köpte sig en tomt där.”
Varför övergav Hammarskjöld Haverdal?
Det är inte ovanligt att det i Haverdal finns det flera versioner om en och samma historia. Varför Hammarskjöld sålde sin tomt i Haverdal finns minst fyra versioner:
1) Grannarna ovanför, Thoréns, klagade på att träden på tomten växte sig höga och skymde deras havsutsikt. (Thorens hade även redan 1942 i en skrivelse till byggnadsnämnden beklagat sig över den tilltänkta bebyggelsen av tomten och ville att huset skulle placeras så att de inte kom att störa deras havsutsikt.) Hammarskjöld blev efter klagomålet arg och sålde tomten.
2) Thoréns klagade på Hammarskjöld att träden skymde deras utsikt. Hammarskjöld som glömt bort tomten i Haverdal sålde den då för att slippa besvären med skötseln.
3) Thoréns klagomål hade inget med försäljningen av tomten att göra. Hammarskjöld hade fullt upp som Generalsekreterare i FN och inte tid att engagera sig i sin tomt och ev husbygge varför han sålde tomten.
4) Haverdal var inte längre så jungfruligt. Mängder av sommarstugor hade växt upp på Skallens sluttningar. Haverdal hade därmed förlorat en del av sin charm och därför sålde Hammarskjöld tomten i Haverdal. Tre år senare 1957 köpte han istället den avskilda gården Backåkra i Skåne och där planerade han att efter pensionering bosätta sig.
En artikel i SvD från sommaren 1952 stöder möjligtvis den sista version. Där beskrivs Haverdal:
”Bebyggelsen är lika varierad som topografin – fast inte så vacker! Fula och estetiskt sköna hus ligger huller om buller utslängda på den terrassformade höjden, vilken slutar på en magnifik utsiktsplats – Skallen.”
” Vi blundar för de fula hyddorna och tittar bara på de vackra och äldsta! Baron Carl Beck-Friis på Harg äger en vacker villa, översållad med vackra rosor och kaprifolium med berusande doft. En annan Haverdalspionjär är direktören i Bore, Yngve Gierup, känd för sin gränslösa gästfrihet.”
Därefter räknas i artikeln upp ett antal konstnärer som är sommarboende i Haverdal och sedan fastslås: ”I Haverdalsstrand bor personer som vill vara i fred och föra ett stilla familjeliv. Här förekommer inget societetsliv och ingen elegans.”
”Varje badort har ju sina pionjärer, upptäckarna, som med fasa ser hur deras exklusiva idyll växer och frodas i popularitetens drivhus. Pensionat öppnas och tältstäder slås upp. Dom är inte längre ensamma med sin skatt. Men ännu så länge räcker Haverdals vida strand och höga klitter för alla badgäster.”
(”Inget societetsliv och ingen elegans”, men journalisten vill ända förmedla att i Haverdal bor mycket fint folk. Baron Beck-Friis villa på Kustvaktsvägen som byggdes i mitten på 1930-talet är idag riven. Den stora tomten styckades upp och idag finns tre större hus på dess plats. Dir Yngve Gierup hus på Skallbergsvägen som 1952 beskrevs som en ”tjusig villa” finns kvar, men framstår idag trots senare tillbyggnad som ett ordinärt sommarhus.)
Även i en artikel i HP från 1954 nämns att Thorens begäran om att Hammarskjöld ska klippa sina träd för att inte skymma deras havsutsikt möjligen skulle vara av avgörande betydelse för att Hammarskjöld säljer sin tomt, men även att folklivet i Haverdal numera är alltför livligt för den som önskar lugn.