På den häradsekonomiska kartan över ”Harplinge och Steninge socknar” från 1924 finns alla dåvarande byggnader markerade, såväl bostadshus och ekonomibyggnader. I kartans tillhörande textdel redovisas även alla socknens fastigheter med nummer och ägare. För Haverdals del allt ifrån mindre avstyckade tomter på 400 kvm till större jordbruksfastigheter på 65 hektar (650.000 kvm). Vissa av kartans bostadshus är namngivna men inte alla. Vissa hus ägdes av de som bodde i husen men flertalet av husen var på s.k. ”ofri grund” dvs de boende ägde inte marken/tomten huset stod på. De boende kunde dock äga själva huset. Detta var viktigt och personen angavs då i FB med tillägget ”husägare” efter sin yrkestitel. Runt 1900 var det vanligast att de boende i Haverdal var hyresgäster, dvs de hyrde bostad i hus som byggts och ägdes av markägarna. I HEK24 beskrivning finns endast de personer som ägde marken som bostaden stod på redovisade.
Namnen på bostadshusen på kartan var ofta relaterade till något i geografin eller till ett personnamn eller en kombination av personnamn och geografin, tex Sofieberg, Karlsberg, Strömsberg, Wilhelmsberg, Furudal, Furuberg, Furulund etc. Vanliga var även ett efterled på -frid eller -ro. Bostadshusen hade inte alltid egennamn i FB utan de kunde lokaliseras till dess placering i förhållande till allmänt kända geografiska platser. I Haverdal finns ex Enelyckan, Hopalyckan, Vegalycken etc. (En ”lycka” är en inhägnad åker eller äng.) Ursprungligen var det inte huset som var namngivet som ”-lyckan” utan det angav husets läge vid en viss välkänd namngiven åker eller äng, ex Hopalyckan och ”Gröna Hålan”. Under årens lopp tycks dock vissa av husen ha övertagit namnet på ”-lyckan”.
Andra namn som är lätt att relatera i geografin är ”Skallstugan”, torpet ”Slätten”, torpet ”Stabbeshög”. Torpet ”Vekahögslid” betyder backen vid gravhögen Vegahögen. (”Lid” betyder ”backe eller bergssluttning”).
I FB och på kartan växlar stundtals stavningen på husen och platser. Torpet Lid namnändras till Led. Torpet Vegahögslid skrivs ibland Vekahögslid. Vegalyckan skrivs ibland Vekalyckan.
Standarden på de äldre husen i Haverdal var med dagens mått mycket låg. De hade ibland jordgolv och enkla brädväggar som gav visst skydd för vind och regn men de hade vanligtvis ingen uppvärmning förutom köksspisen. Inte heller hade husen någon isolering värd namnet. Husen byggdes av billigast möjliga material (som t ex strandat virke) och taken var av halm med begränsad livslängd. Många hus och stugor som räknas upp i kyrkböckerna har därför av förklarliga skäl inte överlevt till idag. Istället revs husen när de inte längre ansågs duga till bostäder.
I Haverdal bodde man med dagens mått mycket trångt. En familj bodde ofta i ett eller möjligen två rum och delade kök med en annan familj. En del hus hade även små vindskamrar där det ofta bodde tre till fyra ungkarlar i varje kammare. ”De hade maten hos dem de hyrde av då de själv inte hade någon möjligheter att laga mat.” I FB anges tydligt vem som hörde till vilken familj i respektive hus. Ungkarlarna fick ibland beteckningen ”inhyses”.
Parallellt förnyas fastighetsbeståndet succesivt, avstyckningar från de tidigare jordbruks- och utmarkerna görs på 1930-och 1940-talet. Nya hus med en högre standard än tidigare uppförts. Elektricitet införs i husen med start på 1930-talet. Även ett mindre antal fritidshus byggs på 1930-talet för att efter andra världskriget och på 1950-talet kraftigt öka i antal. Denna stora expansion av fritidsbebyggelsen syns dock inte i FB där endast de fast boende noteras.
Bebyggelsen före Laga skifte 1854
Haverdals by i Harplinge socken bestod fram till 1854 av sju hemman. Sex av dessa, (nr 2 till 7), låg innan laga skifte 1854 samlade, ungefär vid nuvarande ”Annies gård” vid Kustvägen. Redan före laga skifte låg Hafverdahl no 1 ”Broen” skild från övriga hemman på dess nuvarande plats nära bron över ån Skintan vid Kullavägen.
På de sju i mantal satta hemmanen bodde 1814 sammanlagt 10 jordägande familjer, sk hemmansägare, se nedan. I dess hushåll inkluderades tjänstefolket, pigor och drängar samt inhysta äldre.
Hafverdahl no 1 Broen
Bengt Svensson f 1791
Hafverdahl no 2
Sven Nilsson f 1784
Nanne Larsson f 1763
Anders Ingemansson f 1764
Hafverdal no 3
Jöns Jönsson f 1791
Mattias Larsson f 1768
Hafverdahl no 4
Anders Mattson f 1762
Hafverdahl no 5
Bengt Pålsson f 1763
Hafverdahl no 6
Pehr Jönsson f1791
Hafverdal no 7
Olof Pehrsson f 1780
I församlingsboken år 1814 fanns därutöver under Hafverdals by de personer upptagna vilka inte ägde marken de bodde på; (”obesuttna”). Dessa bodde 1814 på tre torp och i tre ”stugor”.
På torpet ”Åtäppet” var 1814 tre familjer var skrivna, (Erik Larsson f 1769, Sven Nilsson f 1751, och Olof Börgesson f 1785.) Senare under 1800-talets början benämns ibland någon boende på Åtäppet som torpare. Åtäppet kom att efter Laga skifte att ingå i den nya fastigheten Harplinge No 4 Västergård som avstyckats från Harplinge Kulla. (Men namnet ”Åtäppet” levde dock kvar. På HEK24 står under namnet Västergård upplysningen ”eller Åtäppet”. Täppa/et betydelse är inhägnad, gärde, lycka, vret, gård. Jmf trädgårdstäppa.)
”Kyrkotorpet” År 1814 fanns där en familj (Mårten Jönsson * 1770), Idag oklart var torpet var beläget. Sista noteringen om torpet är i församlingsboken från 1821. Men hundra år senare i HEK24 textdel finns på sista raden i tabellen över Haverdal, (med samma jordregisternummer som Harplinge 1.1 Kulla) ”Haverdals backstuga, en kyrkojord” och specificerat som ”Areal och gränser okända”. Ett oklart minne av kyrkotorpet?
”Båtsmanstorpet” var torpet där Haverdals rotes indelte båtsman med familj bodde. Båtsmanstorpet låg ca 600 meter rakt norr om ”No 1 Broen”, på östra sidan om Skintan. På HEK24 är torpet utmärkt som nr ”27 Båtsmanstorp kallas Krigen” och ”Tillhör åboar i Harplinge, Hafverdal mfl”.
Därutöver fanns en stuga” med en familj och en stuga med två familjer. (I stugan med två familjer bodde även ”sockenskomakaren”.) Redan 1814 omnämns en stuga på byns ägor där två familjer bor (Arfvid Olsson *1766, Arfvid Svensson * 1773) som” Skomakarstugan”. I stugan bor även ”sockenskomakaren” (Bengt Arfvidsson *1792). 1854 endast enkan Neta Nilsdotter * 1795.
År 1814 fanns därutöver ytterligare en ”Stuga” på byns ägor med en familj (Pehr Pehrsson *1747).
Under perioden 1814 fram till 1834 etablerades 5 nya torp på Haverdals bys marker:
”Stabbeshög”, 1815, torp under Hafverdal no 1, vars första innehavare är Pehr Pehrsson *1779 som inflyttat från Getinge församling. From 1833 ligger torpet under Plönninge och from 1854 under prästgården /kyrkobyn. Överförs senare till Harplinge Västergård. (nuvarande adress Haverdalsvägen 26).
”Vekahögslid” 1821, torp under no 2 vars första innehavare var Anders Erlandsson * 1780 som inflyttat från Getinge församling. 1854 bor fd båtsmannen Jacob Papegojja * 1798 på torpet. (nuvarande adress Klövervägen 13)
”Slätten” 1823, Torp under no 1. Dess förste innehavare var Jacob Andersson *1793. 1854 bodde där Chirsten Bengtsson * 1809 från Hulabäck, Steninge. (nuvarande adress Smeavägen 33)
”Skallstugan” 1826. torp under Haverdal 3. Dess förste innehavare var Johannes Mattisson *1795, Johannes bor kvar fram till sin död 1877. (nuvarande adress Skallstugevägen 23)
”Nylyckan” noteras första gången 1834 som torp under Haverdal no 3. Dess förste innehavare var Jacob Petersson *1802, från Stensjö, Steninge församling, död 1854. Torpet sista innehavare/ hyresgäst var hans änka Johanna Svensdotter, f 1809, som ”utfattig” flyttar till Lyngåkra 1863 tillsammans med sonen, smeden Bengt Johan Dahlqvist f. 1840.
Efter 1863 finns ingen notering i församlingsböckerna om torpet ”Nylyckan”. Oklart var torpet var beläget. (Möjligt att torpet ”Lid”, senare ändrat till ”Led”, som år 1863 för första gången finns i församlingsboken är det tidigare torpet ”Nylyckan” som namnändrades då det fick ny innehavare.)
Bebyggelse efter Laga skifte 1854
Vid laga skifte 1854 ändras fastighetsgränserna för Haverdal 1-7. Flertalet av gårdarna flyttas från den gamla byn ut till de nyskapade sammanhängande jordbruksfastigheterna. Kvar på byns gamla plats blir endast hemmanen no 3 (idag benämnd ”Annies gård”) och no 6. Laga skifte medför även att flera torp kom att byta ägare och fastighetsbeteckning.
En annan mycket stor förändring är att under andra hälften av 1800-talet byggs succesivt helt nya boställen i Haverdal som i första hand befolkas av nyinflyttade kustvakter, kustroddare och stenhuggare. Nedan listan kronologiskt de nya boställen som antecknas i församlingsböckerna. Alla nya bostäder fick tyvärr inte något specifikt namn i FB och det är därför idag svårt att veta var de var belägna.
På 1860-talet avvecklas torpet Nylyckan då dess sista invånare utfattiga flyttar därifrån 1862.
År 1863 tillkommer under Hafverdahl backstugan ”Lid”, (som senare namnändras till ”Led”), och backstugan ”Enelyckan”.
På 1860-talet tillkommer lgh Sandvik på Harplinge no 4 och på Harplinge allmänning skrivs snickaren Nils Johan Bengtsson, vars boställe i senare i FB benämns ”Fridhem” (platsen för nuvarande huset ”Båtabacken”).
På 1870-talet
Då tillkommer på Haverdal no 2 bostället ”2:10”. Dåvarande ängarna utmed Särdalsvägen.
På H7 lägenheten ”Fredhem”. (senare namnändrat till Hopalyckan).
På 1880-talet
Under detta årtionde tillkommer ”Furudal”, ”Gröna hålan”, ”Carlsro”, ”Karlsberg”, ”Dalsberg” och ”Björketorp”.
1891-96
tillkommer ”Olofsdal”, ”Furuberg” och ytterligare ett ”Furudal” på Haverdal no 3 mark.
1896-1903
tillkommer ”Wilhelmsberg”, ”Strömsberg”, Furulund”, ”Sofieberg” och ”Dalalund”.
1903-12
tillkommer ”Vårhem”, ”Rosendal”, ”Johansborg”, ”Lugnet”.
1912-24
tillkommer ”Fridhäll” och ”Strandhem”.
I församlingsboken för åren 1925-35 och 1935-1950 tillkommer slutligen” Gunnebro”, ”Backafall”, ”Solhäll”, ”Solhöjden”, och ”Lyckebo”.
Utöver de bostäder som är namngivna i församlingsböckerna finns ytterligare, ibland alternativa, namn på fastigheterna i lagfartsregistren, på kartor, i ”folkmun”, och i nertecknade minnesskrifter. Tre exempel är ”Jansberg” som finns i lagfartsregistret och på HEK24 men inte i församlingsböckerna, ”Hörnedal” som endast finns på HEK24 och ”Kalvalyckan” som endast finns nämnd i en tidningsartikel i Hallandsposten 1967.